It takes a foreigner to break the Swedish ice


Vi hade en eftermiddag som avvek ganska rejält från vår vanliga helglunk igår. Det började med att ett engelsktalande par frågade Erik över häcken om de kunde få låna vår grill vid lunch. De hälsade på en vän i lägenhetshusen bakom oss och grillen på gården var bokad. ”Visst”, sa Erik, lite förvånad över frågan. ”Kom förbi om en timme så blir det bra.” När de hade gått skrattade vi till varandra: ”deras svenske vän kommer att tvärvägra och berätta för dem att man inte pratar med främlingar i Sverige! Inte en chans att de kommer!”

Men icke! En timme senare dök de upp. En helt fantastiskt trevligt familj från Malaysia! Och lite senare dök även den svenske vännen upp. Hans första ord: ”I’m so embarrased, I tried talking them out it!” Sedan räckte han över det svenskaste som finns, en Aladdinask.

Men jag är så glad att han inte lyckades. Vi åt inte bara en supertrevlig knytislunch i solen tillsammans (vi bidrog med det mest svenska vi hade i kylen, bea på burk), det slutade med att vi spenderade hela eftermiddagen ihop! De hade med sig ett kortspel som de hade hittat på själva (helt genialt btw) och jag fick dessutom mitt livs första hennatatuering på armen. Det visade sig också att den svenske vännen, aka vår granne, är gift med en japanska och det är ju lite roligt att de ringde på dörren hos förortens största japanofiler! Hoppas han tar med sig sin familj och kikar förbi någon dag, nu vet han ju var vi bor, haha!

Efter bara ett par timmars samvaro kändes det som att vi var vänner sedan länge. Det var en bra påminnelse om att våga titta upp över häcken ibland och prata med folk, bjuda in dem och vidga vyerna lite. Man kan resa långt utan att lämna sin bakgård.

Our afternoon yesterday was pretty different from our regular weekend routine. It started with an English speaking couple asking Erik who was out in the garden to borrow our grill for lunch. They were visiting a friend living in the complex behind our house, and the communal grill was already occupied. ”Sure”, Erik said, a little surprised by the question. ”Come by in an hour.” After they left, we laughed: ” their Swedish friend is going to have a fit and tell them we don’t speak to strangers in Sweden! There’s no way they’ll show up!”

But an hour later, they dropped by. An incredibly nice family from Malaysia! And a little while later, the Swedish friend also arrived. His first words: ”I’m so embarrassed, I tried talking them out of it!” And then he handed us a gift, the most Swedish thing there is. An Aladdin box of chocolates. 

I’m really glad he didn’t succeed. Not only did we have a lovely lunch in the sun (we contributed with another Swedish delight, bearnaise sauce in a jar), we spent most of the afternoon together! They brought along a card game they have invented (a genius one at that), and I also had my very first henna tattoo on my wrist. It also turned out that the Swedish friend, our neighbor, is married to a Japanese woman, which is funny since we’re the biggest Japanophiles in the burbs! I hope they’ll come by to visit, at least they know where we live now, haha!

After a couple of hours, it felt like we’ve been friends for a long time. It was a really good reminder to look over the hedge and talk to people every now and then, inviting them in and expand your horizons just a little bit. You can travel far without actually leaving your backyard.

A Midsummer dream


Medan ni slogs med myggen, käkade sill (igen) och satt ute och huttrade under filtar ”för man skaaa sitta ute när det är midsommar” hade mannen och jag en helt otroligt avslappnade dag på Yasuragi. Inga små grodor, inga bäska droppar – helt fantastiskt!

Det var nästan som att vara tillbaka i Japan, bortsett för att man fattar vad folk säger runt omkring en då. Fick en otrolig lust att åka tillbaka dit bara för att uppleva den vackra naturen och den fantastiska maten. 

Hoppas ni fick den midsommar ni ville ha också!

While you battled mosquitos, ate herring (again) and sat outside, shivering under blankets because ”it’s midsummer and sitting outside all night is what you do”, hubby and I had an amazing time at Yasuragi. No little frogs, no bitter alcohol (this makes perfectly sense if you’re Swedish) – just blissful relaxation. 

It almost felt like being back in Japan, except you actually understood what people said around you. I really want to go back and experience the nature and the amazing food again. 

Hope you had the Midsummer you wanted too!

Four months later…


Det har gått ca fyra månader sedan jag opererade mig och jag har kommit en bra bit på vägen även om jag har låååångt, låååångt kvar till att till exempel springa. Ingen rehab går ju någonsin spikrakt och jag har faktiskt lyckats överanstränga mig lite (alla som känner mig ba: nähä, you don’t say!) så jag måste vila lite. Att gräva och flytta massa grus och sten i trädgården var kanske inte helt optimalt, nej.

I alla fall. Rehab går ju så långsamt och man märker inte att det går framåt förrän man stannar upp och blickar lite bakåt. Från att inte kunna sätta mig i en bil utan att nästan grina av smärta till att gå ett par kilometer eller kicka från enbalansplatta känns ändå som rätt bra progress!

It’s been about four months since I had my surgery and I’ve come pretty far since then, even though I’m no way near stuff like running. No rehab ever progresses in a straight line and I’ve actually managed to over strain myself a little bit (everyone who knows me be like: nooo, you don’t say!) so I have to hold back for a while. Doing all that digging and shuffling in the backyard probably wasn’t a great idea. 

Anyway. Rehab is so slow and subtle, you don’t notice anything happening until you take a break and look back. Going from not being able to get into a car without almost crying from the pain to be able to walk a couple of Ks or kick from the balance board, I feel it’s a pretty ok progress!

This day… Flash back Tuesday!

Det fina med att ha bloggat ett tag är att livet är förhållandevis väldokumenterat. Det är inte många dagar jag inte har någon bild alls ifrån. Faktum är att jag kom så långt bak som 2010 innan jag inte hade en bild tagen just den här dagen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, haha! Nedan följer således en kavalkad av mina 14:e junis de senaste åren.

The good thing about blogging for a while is that my life is pretty well documented. I don’t have many days without a single picture taken. Fact is, I made it all the way back to 2010 before I didn’t have a single pic from this dag. Not sure if that’s good or bad, haha! Anyway, here’s the parade of my life from June 14th over the past years.

2015 – gräsklippning i spöregn / Lawn mowing in heavy rain2015-06-14 17.54.07

2014 – Löpning i New York! Modern och jag sprang tjejmilen runt Central Park. Jobbigaste jävla loppet jag någonsin sprungit pga megaförkylning och hysterisk värme. Dock riktigt coolt plus att vi lyckades starta i allra första startledet bakom eliten. Hur nu det gick till… / Running in NYC! Mom and I ran a 10K women’s race around Central Park. Toughest damn race I’ve ever done because of mancold and serious heat. Still really cool plus we got to start in the very first batch of runners – just behind the women who actually competed for the victory. Not sure how that happened… 2014-06-14 08.08.46 2014-06-14 09.17.40 2013 – Johanna och jag tog hem segern i lagtävlingen på jobbets sommarfest. Sjukt nöjda över det! / Johanna and I won the team competition at the office summer party. Very satisfied with the result!2013-06-14 21.02.23-12012 – Tydligen tvättade jag mina converse för hand och tyckte att de blev rätt rena. Minns att det tog ett jäkla tag! / Apparently I washed my converse by hand and thought they turned out pretty clean. I remember it took all afternoon!2012-05-14 20.10.23 2011 – Beslutsångest! Vilken Dunderboll skulle jag välja? Har ingen som helst aning om vad det blev sen. Det var nog inte ett livsavgörande beslut. 🙂 / Decision angst! Which Thunder ball was I to choose? Have no clue what I ended up with. Probably not a life altering decision. 🙂
2011-06-14 15.22.12

Green washing


Nu kommer gräsmattan! Efter ett halvår av leråker blir det äntligen lite grönt utanför fönstret. Känns helt underbart att ”tvätta” bort allt det bruna med lite grönt. Som ni ser har det även blivit lite planterat i rabatterna. Vår trädgårdsmästare var här med sitt team i fredags men jag tänkte att hon skulle få plantera klart allting och att det skulle få växa till sig lite innan jag visar upp härligheten för er. Nu går jag och drömmer om ett riktigt garden party i sommar!

Here comes the lawn! After six months of nothing but a dirt catastrophy, it feels amazing to ”wash” all the brown away and be able to look out the window and see the green. As you can see, we have some plants in the flower beds as well. Our gardener was here with her team on Friday but I want to wait until they’re done with everything and it has had some time to grow before I show you. Now, all I can think about is throwing a garden party later this summer!

Muesday? 


Idag är det tisdag, fast måndag men ändå inte. Visst, det var superskönt med en extra ledig dag i anslutning till helgen men idag är jag helförvirrad och får inte ihop veckodagarna riktigt. Det har ändå varit en någorlunda produktiv dag och jag sitter nu i en taxi på väg till Arlanda. Ska flyga iväg på en snabb konferens i två dagar och prata med politiker och andra intresseorganisationer om hur vi ska integrera våra nya medborgare på bästa sätt – det vill säga hur vi ska få så många som möjligt i arbete så fort som möjligt. 

Det är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och jag är väldigt glad över att Scandic satsar på till exempel Snabbspåret för att få nyanlända kockar att snabbt komma in i arbetslivet. Det är grymt att få vara med och faktiskt göra skillnad i en sådan här fråga. Oftast har man ju mest åsikter och betraktar från sidan utan möjligheter att vara med hands-on.

It’s Tuesday today, but it’s a Monday, and then not really. I really enjoyed having an extra day off over the weekend, but it’s created a tilt in my head and I can’t get the days straight. Still, it’s been a pretty productive day and now I’m in at can on my way to Arlanda. Going to catch a flight to a two day conference where I’ll be speaking to politicians and other NGO:s about how we should integrate our new citizens in the best possible way – that is how to get them jobs asap. 

This is a topic I’m very passionate about and I’m very happy that Scandic makes this a priority focusing on the fast track for chefs. It’s incredible cool to be able to actually make a difference rather than standing on the sidelines and have opinions. 

Power meetup


Igår kväll träffades tio ruggigt drivna kvinnor i nätverket Women with för middag och utbyte av smarta tankar på Taverna Brillo. Fast jag bara träffat ett par av dem en gång förut och andra var helt nya bekantskaper, förutom min eminenta skrivarpartner Karin, kändes det som att jag var på middag med nio av mina bästa vänner! Så naturligt konversationen flöt för att vi hade så mycket gemensamt! Ser mycket fram emot nästa middag efter sommaren!

Last night, ten fiercely driven women in the network Women with met for dinner and intelligent conversation at Taverna Brillo. Even though I’ve only met some of them once and some of them were totally new to me, except for my cool writing partner Karin, it felt like I had dinner with nine of my closest friends! The conversation was just so natural because we had so much in common. I’m really looking forward to the next dinner after the summer!

Talk of the day


Idag föreläste Karin och jag för Styrelseakademiens medlemmar på deras AW ute på Rosendals Wärdshus. Med oss hade vi också Annika Poutiainen som vi har intervjuat i boken och hon delade med sig av sina tankar kring socialt och digitalisering. Det var många som var där som tyckte att det var viktigt och många som höll med oss i att även styrelser måste ha koll på sociala medier. Det var väldigt kul att få prata direkt till målgruppen och ännu mer spännande ska det bli att få höra deras reaktioner när de läst! 

Today, Karin and I held a talk for the members of Styrelseakademien at their event at Rosendals Wärdshus. We brought one of our interviewees Annika Poutiainen with us and she shared her thoughts on social media as well. A lot of people in the audience thought social media is important and a lot of them agreed with us that it’s also important in the board room. It was a lot of fun talking directly to our target audience and I’m really exited to hear feedback once they’ve read the book!

Weekend Countdown

Photo on 27-05-16 at 09.18 #4

En megaperk med mitt jobb är att jag har så många fantastiska ställen att jobba från. Idag startar jag på Haymarket och så förflyttar jag mig till Scandic Continental lite senare i eftermiddag. Just nu sitter jag i Gretas med en stor kopp te, lugn jazz spelar i högtalarna och härliga människor sitter runt mig – det sitter till exempel en sjukt stylish kille och läser tidningen sådär filmiskt avslappnat precis bakom mig som jag inte vågade smygfota och så är det en bloggträff här också så det fotas och instagrammas något helt otroligt. Dessutom har jag precis haft sällskap av mina bästa tjejer i Frukostklubben. De tjejerna är guld att prata karriär, jobb och livet med!

En extra liten fredagsbonus är att Resumé skrev om gårdagens frukostevent! Under avdelningen shameless self-promotion måste jag säga att jag är lite stolt över att ha tagit mig så långt i karriären att jag blir inbjuden till sånt. Nu är det fullt ös med leveranser och möten idag, sen tar jag helg!

A mega perk of my job is that I have so many amazing places to work from. Today starts off at Haymarket and then I’ll move over to Scandic Continental later this afternoon. Right now, I have a big cup of tea, lovely jazz playing over the speakers and cool people surrounds me – there is a super stylish dude sitting just behind me, reading the paper cinematicly relaxed and there’s a blogger meetup going on and people are snapping photos and lining up instagram shots left and right. To top that, I’ve just had the company of my lovely ladies in my Breakfast Club. Those girls are the greatest when it comes to talking career, work and life!

As an extra Friday bonus, trade paper Resumé wrote about yesterday’s breakfast event! In the department of shameless self-promotion I have to say I’m really proud of having made it this far in my career to be invited to those kind of events. But now, full speed ahead with meetings and deadlines, then off for the weekend!

Who’s got the power?

mmfrukost3groupphoto mmfrukost

Imorse satt jag i en panel på Mindmakers PR:s frukostevent tillsammans med influencer och powerwoman Michaela Forni, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och DDB:s VD David Sandström modererat av Christina Saliba. Temat var vem har makten och vem är mest trovärdiga: media, reklam- och PR-byråerna, influencers eller företagen. Det var väldigt intressant och det är ett ämne som verkligen kan debatteras. I likhet med Michaela kände jag kanske att jag inte riktigt fick så mycket utrymme, inte för att jag kastade mig in i leken för att få ordet hela tiden, men så var jag kanske inte heller riktigt det stora publikdragarnamnet heller. Det satt typ 100 pers i publiken och de flesta var nog där på grund av Herr Mattsson snarare än mig. Det var i alla fall väldigt roligt att bli inbjuden! Nästa gång petar jag in fler minuter av min ljuva stämma, haha!

This morning I was a panelist at a breakfast event held by Mindmakers PR together with influencer and power woman Michaela Forni, Editor in Chief of Expressen Thomas Mattsson and CEO of ad agency DDB David Sandström. The theme of today’s talk was who’s got the power and who has the most credibility: media, ad and PR agencies, influencers or corporations. It was a very interesting panel and it’s a topic I could discuss for a long time. Like Michaela, I didn’t get really get much space in the talks, not that I jumped into it to get a word in all the time, but then again, I wasn’t the name to lure out the crowds either. There was maybe 100 people in the audience and most of them were probably there because of Mr Mattsson rather than me. Anyhoo, I’m very happy to have been invited. Next time I’ll be sure to put in some more of my lovely voice in the discussion, haha!